Vi kan ju inte lämna TItran utan att visa den nya El-mätaren. Om jag förstår det rätt rapporterar den direkt till Trønderenergi. Så Tone slipper springa och kolla varje månad.

Vi går till samma ställen och tar bild på samma motiv, ändå känns det nytt varje gång. Det är väl ljuset som gör det, tänker jag. 

Idag blev det inte mycket gjort. Vi började med frukostkaffe på trappan. Sen flyttade vi en meter ner i vindhålet för läsning och solning. Efter det ytterligare en och en halv meter till altanen för middag. Det var den dagen. Ingen klagan på varken väder eller utsikt.

Fåren är på bete någon annanstans. Måsarna har ännu inte kommit (eftersom ingen är ute och fiskar). Då passar gässen på att ta för sig. De syns och hörs var vi än går. 

Jag trodde släktnamnet på mors sida var Antonsen? Men i en artikel som jag hittade uppges något annat. Hur hänger det ihop? Hur blev Paulsen Buen Avløs, en Antonsen? Eller har historikerna blandat ihop dem? Fanns det flera Ottar på samma båt? Eller bytte Ottar namn? Någon som vet?

”På Hamborglandet … bodde Anton Paulsen Buen og kone Johanna Johannesdatter Avløs. Barna deres var Hans, Martin, Alfred, Ottar, Berntine og Anna. Hans omkom ulykkesnatten ved Titran. Ottar var mannskap på R/S «Christian Bugge» under redningsaksjonen ved «Rokta»s forlis ved Galtskjærene i 1938, og for sin innsats fikk han Kongens fortjenstmedalje i gull.”

Urdrag ur: https://historier.no/titran-gardsinformasjon/

Mitt ute i ingenstans (Kjervågssund) står en vilsen postlåda. Trodde vi. Men det visade sig vara en kontrollpost för vandrande turister. De som passerar kan fylla i namn, datum och tidpunkt, vilket ger en idé om hur mycket platsen besöks. Nästa gång kanske det står en turistbod där, vem vet?

Även om motiven är de samma år från år, skiftar de i valör, kulör och kontrast. Här en test i svart och vitt. Ett annat sätt att gestalta Skibuvattnet med gäster.

Man skulle kunna tro att det var ett rymdskepp som landat, men det är en mätstation för vind och vatten, dvs hållbar framtida energi. Tillsammans med nyindustri för havsodling är kanske Titran på väg in i en ny renässans?

Vi visste att det skulle bli sol, men inte sådan värme. Det stod cirka 11 i prognosen, men med klarblå himmel kändes som 25 grader i lä. Svettigt värre. Det blev att relaxa på altanen och vila ögonen på horisonten. Lite penna och papper och så väcks ett gammalt intresse till liv.