Det var roligt att vi lyckades få med hela familjen att tillbringa julen på Titran. Lite av en chansning med tanke på hur vädret kan vara. Men det har gått över förväntan. Julmaten var i huvudsak vegansk (med undantag för sill och ost och lite julskinka) och smakade mer än bra. Stämningen var god med brasa i kamin, spel och samtal. Stugan har varit varm och trivsam när regnet och vinden ven. Så bättre jul än så kan man inte begära.

Normalt kör vi på cirka 14 timmar till Titran. Men nu tog det närmare 18. En av orsakerna var väglaget och mörkret som tvingade ner hastigheten. Men även att Anettes tå hoppade ur led när vi skurade golvet i stugen vilket gjorde att vi blev sittande tre timmar på en vårdcentral i Åre.

Regn, stark kuling och bara några få timmars dagsljus, begränsade längden på utflykterna. Men tiden räckte för en promenad ut till Stabben för att möta det stora havet där.

Tone la en krans och tände ett ljus till juldagen på mors grav. Stenen hade dock blivit sned troligen på grund av tjälen i marken (andra gravstenar hade rent av ramlat omkull).

När vinden och regnet kom försvann snön. Men det hindrade oss inte från att ta promenader. Dock gick det inte lika bra att gå på vattnet nu, även om några försökte.

Tone hade inte bara satt på värmen i stugan, hon hade även pyntat med juldukar och ljusstakar så julstämningen infann sig redan vid ankomst. Sen toppade hon med att bjuda på egenbakat veganskt julbröd!

Solen gick upp tio och gick och la sig vid två. Så i huvudsak var dagarna mörka. Men därimellan var det fantastiska skira färger över himmel och landskap.

Jesus gick på vattnet. Det gjorde vi med. Isen låg på Skibuvattnet och bjöd in till promenad. Men när det small i isen fick vi fart av den. Här är familjeporträttet taget från badplatsen på andra sidan. Från höjden på heden bredde sig ett vinterlandskap ut mot horisonten.

Allt skiftade i grått och pastell.

Vi visste inte vad vi hade att vänta oss? Regn och rusk eller kyla och snö? Vi fick båda delarna.