”Fyr icke kraftigt i en kold ovn”, står det i garantin. Men den hade vi inte läst, så i ett försök att snabbt få varmt i stugan, sprack kaminen i tu. Spricka fanns det redan förra året, men nu sprack den alltså helt. Man lär sig hela tiden. Så nu ska vi på jakt i Stockholm efter råd om hur man reparerar, alternativt köpa ny.

Titran mötte oss med gråväder och blåst. Som det sig bör.

Elmätarn stog på: 059764, morgonen den 29 maj. Och på: 05983, när vi åkte den 1 juni.

Såpa behöver inhandlas. Annars finns det mesta.

Jag har inte minne av att det var så stor skillnad på ”flo” och ”fjäre” när vi var barn, men det är nästan så det blir torrlagt innan bron. Där det är tång brukade ju färingen ligga.

Ingen TV. Knappt dataspel Det blev läsa och lie och en del Yatzy.

Sprickan på skorstenen verkar inte blivit större. Den mäter ca 25 cm. Jag var lite orolig för att den skulle rivas upp i hoststormarna. Men så verkar inte fallet. Men något som bör åtgärdas nästa gång kanske?

Vi landar åter – bara för helgen – på Titran, som välkomnar oss med sol. Vet redan från början att fyra dagar är för lite. Men hellre lite än inget alls.

Elen står på 058758 vid avfärd den 27 juli 2013.

Huset är målat hela framsida och västsidan, samt taknock. Naustet har också fått en strykning, där det var som slitnast.

Toapapper och kaffe är inköpt.

Så var tiden ute. Alldeles för tidigt tycker jag. En vecka till hade suttit fint. Men Hannah ska vidare ut i Europa och Axel behöver plugga till ett prov, så hem till Stockholm måste vi.

Jag avslutar med en bild från en av Anettes många turer med kameran. Bilden är från dammen nedanför gamla skolan. Under de dagar vi varit här har vi sett näckrosorna börja blomma från att bara varit knoppar.